Aktuella sjukdomar (får/get)

Paratuberkulos är en kronisk tarmsjukdom hos idisslare. Sverige är fritt från sjukdomen som är mycket vanlig i övriga världen. Inkubationstiden (tiden från smitta till att symtom på sjukdom föreligger) är lång, ofta flera år. Vilket innebär att ett tillsynes friskt djur kan vara infekterat. Vanligen smittas det unga djuret av sin moder under den nära kontakten i samband med digivningen.

Symtom: Symtomen är avmagring hos äldre djur.

Prognos och behandling: Sjukdomen är obotlig och leder till döden. Någon behandling finns inte. I Sverige omfattas sjukdomen av epizootilagstiftningen vilket innebär att bekräftat smittade djur avlivas och smittspårning i djurgruppen och kontaktbesättningar påbörjas.

Provtagning vid import: För diagnos tas träckprov. Som analysmetod används vanligen odling i 6 månader
alt PCR teknik. PCR tekniken är extra känslig och risk finns för falskt positivaresultat. För att kunna ställa korrekt diagnos krävs att djuret ska ha börjat utsöndra bakterier via tarmen. Normalt sker inte detta innan djuret har blivit sjukt. Detta innebär att provtagning av unga friska djur infekterade medparatuberkulos, vanligen missas. För att öka säkerheten för att inte få inparatuberkulos vid en import bör flera äldre djur i ursprungsbesättningen
testas.

Tuberkulos är en allvarlig, långsamt utvecklande kronisk infektionssjukdom som kan drabba både människor och djur och kan ge böldomvandling i många olika inre organ, mest vanligt i lungorna. Bovin Tuberkulos kan smitta till människor.
Sjukdomen förekommer sporadiskt i hela Europa och är ett stort problem i England. Sverige är fritt från Bovin Tuberkulos efter en kraftfull insats för
att utrota sjukdomen hos våra lantbruksdjur under mitten av 1900-talet. Vi har sedan dess varit fria bortsett från en smitta som importerades med hjortar under 80-talet och orsakade ett sanerings- och kontrollarbete hos hägnad hjort i Sverige som har varit framgångsrikt och det sista fallet som rapporterades var 1997.

För att ett land ska förklaras fritt från bovin TB krävs att 99,9 % av nötbesättningarna är fria från sjukdomen. I länder med hög djurtäthet
innebär detta en risk för att många djur (0,1 % av besättningarna) fortfarande bär på smittan. Under åren 2008-2012 rapporterades fall av bovin TB till OIE från följande friförklarade EU-länder: Österrike, Belgien, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Polen.

Symtom: Varierar beroende på vilket organ som tuberkuloshärdarna omfattar. Ansträngd andning och hosta om sjukdomen omfattar luftvägarna, men annars mer ospecifika symtom som nedsatt andningstillstånd och avmagring. Vanligt är också att djuren uppvisar så milda symtom att det är först efter plötsliga dödsfall och obduktion eller vid slakt som sjukdomen påvisas.

Prognos och behandling: Sjukdomen är mycket svårbehandlad och har ibland dödlig utgång hos människa. Hos djur behandlas inte sjukdomen utan djuren avlivas.

Provtagning vid import: Diagnostiken för idisslare sker traditionellt med s.k. hudtester.

Salmonella är namnet på en grupp med bakterier som orsakar lindriga till allvarliga maginfektioner som kan leda till döden hos nedsatta människor eller små barn. Många djurslag bär på salmonella utan att själva vara sjuka och smitta till människor sker ofta direkt från djur eller via smittade livsmedel. I Sverige har vi dock en unik situation där mindre än en procent av alla livsmedelsproducerande djur bär på salmonella. Situationen är en helt annan i de flesta andra länder i världen.

Symtom: Djur är sällan sjuka men det förekommer problem med diarré, aborter och sjuka nyfödda djur.

Prognos och behandling:
Salmonellainfektioner kan antibiotikabehandlas men hos livsmedelsproducerande
djur sker ingen behandling utan besättningen spärras och saneras.

Provtagning vid import: Bakteriologisk odling av träck.

Border Disease (BD) är en virussjukdom som är nära släkt med nötkreaturens Bovint virusdiarré-virus (BVDV) och de båda virusen kan smitta mellan djurslagen och orsakar stora ekonomiska förluster i form av reproduktionsproblem och svagfördda avkommor. Dessa virus har en stor utbredning i världen och Europa. Sverige har efter ett omfattande saneringsarbete fria från BVDV på nötsidan, frånvaron av BD hos svenska får är sannolikt en följd av detta.

Symtom: Kliniska symtom ses huvudsakligen vid infektion av dräktiga tackor, i form av stor andel kastningar och tomma tackor, samt låg födelsevikt hos lammen. Lammfoster som smittas under en viss period i dräktigheten kan födas som kroniskt infekterade lamm och uppvisar oftast onormal kroppsbyggnad, rörelsestörning och skakningar samt förändrad ull, men det förekommer också att lamm som är kroniskt infekterade är symtomfria, men fortfarande utsöndrar virus. Vanligen sker spridning genom direktkontakt. Allvarliga sjukdomsutbrott har ofta setts i samband med introduktion av nya djur i besättningen. Persistent infekterade djur är en betydelsefull smittkälla.

Prognos och behandling:
Åtgärder för att identifiera de kroniska smittspridarna som håller infektionen aktiv i drabbade besättningar

Provtagning vid import: Blodprov för att undersöka förekomsten av såväl antikroppar som virus.

Böldsjuka kan också kallas kasseös lymfadenit eller pseudotuberkulos eftersom den orsakar bölder i lymfknutor, vanligast i halsregionen, men också i inre organ. Smittan är utbredd i Europa och i Storbritannien finns uppgifter om att ca 18 % av fårbesättningarna är smittade. Böldsjuka förekommer i Sverige men det är ovanligt.

Symtom: Bölder i huvud och halsregion, ibland med andningssvårigheter som följd.

Prognos och behandling: Eftersom smittämnet kapslas in i bölder är sjukdomen svårbehandlad med antibiotika och kan orsaka stora sjukdomsproblem då den lätt sprids i en besättning.

Provtagning vid import: Det finns tillgängliga metoder för att analysera antikroppar mot sjukdomen. Dessa tester har dock en relativt låg känslighet. D.v.s. det finns risk testet blir negativt trots att ett provtaget djur faktiskt är infekterat.

Enzootisk abort hos får orsakas av en bakterie, Chlamydophila abortus, som i Storbritannien och norra Europa bedöms den vara den vanligaste orsaken till smittsam kastning hos får men har aldrig rapporterats hos får i Sverige. Sjukdomen kan också smitta människor och ger då luftvägsinfektion men också missfall hos gravida kvinnor.

Symtom: Sjukdomen orsakar kastningar, svagfödda eller dödfödda lamm samt flytningar hos tackan och kan ge ”abortstormar” med upp till 30 % drabbade tackor i besättningar som inte träffat på smittan tidigare. Stora mängder bakterier utsöndras i samband med lamning och kastning och överlever länge i miljön vilket tillsammans med förekomsten av kroniskt infekterade djur gör smittan permanent i besättningar och drabbar då främst de unga tackorna.

Prognos och behandling: Sjukdomen är mycket svår att bli av med och leder ofta till permanenta problem med kastningar och svagfödda lamm i en besättning. Vaccin finns tillgängligt men ger inget fullständigt skydd.

Provtagning vid import: Tillgänglig testmetod för påvisande av antikroppar ger inte en fullständig säkerhet utan bör kompletteras med intyg om frihet från ursprungsbesättningen

Bakterien mycoplasma agalactie är mycket svårbehandlad. Den påverkar alla djur och åldersgrupper i en besättning och är därför ett mycket besvärligt besättningsproblem och en ekonomiskt mycket viktigt sjukdom. Inga kliniska fall av sjukdomen har diagnosticerats i Sverige, men övervakningen är inte tillräcklig för en officiell friförklaring.

Symtom: Mycoplasma agalactiae orsakar kronisk mastit med helt upphörd mjölkproduktion hos digivande tackor och lunginflammation, ledinflammation och ögoninfektioner hos övriga djur i en besättning, ibland med hög dödlighet hos unga djur. Symtomlösa bärare är en viktig källa till spridning vid inköp av djur till nya besättningar.

Prognos och behandling: Ingen effektiv behandling finns. Förebyggande åtgärder för att förhindra att få in smittan i sin besättning är det som rekommenderas för djurägare i de länder där mycoplasma förekommer. Detta innebär strikt biosäkerhet med provtagning före inköp och goda hygienrutiner.

Provtagning vid import: Undersökning genom bakteriologisk odling samt blodprovtagning

Skabbkvalstret Psoroptes ovis är orsak till stora besättningsproblem och stort djurlidande i hela världen med undantag för Australien, Nya Zealand, USA, Kanada samt skandinavien.

Symtom: kraftig klåda, hudförändringar med hårlöshet, gulfärgning och krustor och sår. Vid svår infektion ses krampliknande tillstånd, låg födelsevikt hos lammen till sjuka tackor, inappetens och avmagring samt bakterieinfektioner i den skadade huden. Hos de flesta djur avläker infektionen men enstaka skabbdjur överlever ofta i hudveck och vid en senare tidpunkt kan de åter orsaka infektion eller smitta andra
djur.

Prognos och behandling: Djur kan behandlas med olika ektoparasitära medel eller s.k ”dipping” i bekämpningsmedel.

Provtagning vid import: Eftersom smittan är svårbekämpad och på grund av förekomsten av symtomfria smittbärare är det lämpligt att komplettera karantän och ektoparasitbehandling med blodprov för undersökning av antikroppar i samband med import.

Flera olika typer av bakterien brucella orsakar kastningar och reproduktionsproblem hos flera djurarter och drabbar även människa,
via direktkontakt eller livsmedelsburen smitta, och kan ge mycket allvarliga influensasymtom. Sverige är officiellt friförklarat och smitta har inte förekommit i landet på över 50 år.

Symtom: Vid nyintroduktion i en besättning ses vanligen abortstorm i sen dräktighet. Även juverinflammation, testikelinflammation förekommer.

Prognos och behandling: Diagnos av Brucellos hos livsmedelsproducerande djur leder till avlivning under svenska förhållanden.

Provtagning vid import: Blodprov för påvisande av antikroppar

Smittsam digital dermatit är en relativt ny sjukdom som beskrevs första gången i Storbritannien 1997, där den numera är väldigt utbredd. Första fallet i Sverige diagnostiserades 2019

CODD orsakas av en bakterie (Treponema) och ger allvarliga klövlidande utan effektiv behandling. Det har diskuterats om det finns ett samband mellan nötkreaturens och fårens digitala dermatit.

Symtom: Akut insättande hälta, som oftast bara drabbar en klöv, där förändringar i huden i kronranden utvecklas till klövkapselavlossning. Skadorna kan vara så omfattande att utväxten av nytt klövhorn hämmas.

Prognos och behandling: Det finns ingen behandling för att effektivt sanera besättningar som drabbats av CODD. Enskilda individer kan behandlas med antibiotika och smärtstillande men detta har ofta inte fullgod effekt. Rekommendationen är att slakta ut drabbade besättningar.

Provtagning vid import: Ingen effektiv provtagning på individnivå finns tillgänglig utan samma smittskyddsrutiner som tillämpas för fotröta rekommenderas, d.v.s. att undvika att köpa in smittan genom att begränsa djurinköpen, göra noggrann klövundersökning inför inköp av djur,
begära djurägarförsäkran och använda karantän med fotbad i zinksulfat.

Scrapie är en långsamt utvecklande och dödlig sjukdom i centrala nervsystemet hos får och getter. Smittämnet är ett protein som smittar mellan tacka och lamm, mellan djur i besättningar och via nedsmittade beten och stallar.

Symtom: Djuren uppvisar förändrat beteende, vinglighet, klåda och kan reagera häftigt på ljud och beröring. Döden inträffar två veckor till sex månader efter insjuknandet. Smittotillfället kan dock vara flera år innan första symtomen syns.

Prognos och behandling: Ingen behandling finns

Provtagning vid import: Det finns ingen provtagning som med säkerhet kan fastställa om ett enskilt djur är smittat eller inte. Vid handel mellan länder finns därför bestämmelser om vilka kriterier (övervakningsystem för sjukdomen m.m) som ett land, eller en besättning, skall uppfylla för att få en viss status som går att använda som säkerhet vid handel.

Ovint pulmonärt adenokarcinom, OPA, eller Jaagsikte som sjukdomen också kallas orsakas av ett virus som ger upphov till tumörsjukdom i lungorna. Sjukdomen utvecklas under lång tid varför den också lätt sprids med djur som är smittade men ännu inte utvecklat symptom. I tex Storbrittanien finns sjukdomen i 70% av besättningarna.

Symtom: Flera månader till års inkubationstid symtomfria smittbärare vanlig. Symtom visar sig först när en stor andel av lungvävnaden är angripen och ger då andningssvårigheter, nedsatt kondition, avmagring och ibland rikligt vätskeflöde från nosen.

Prognos och behandling: Ingen behandling eller vaccin finns och de djur som utvecklar sjukdom avlivas eller dör. Åtgärder på besättningsnivå handlar om att slå ut sjuka djur och försöka minska smittvägar, exvis undervika nos till nos-kontakt vid foderbord osv.

Provtagning vid import: Det finns ingen fungerande provtagning för att diagnosticera Jaagsikte på levande djur. I England screenar man besättningar med ultraljud för att hitta förändringar på lungorna och slå ut dessa djur i tidigt skede.